Eva Funck klev vid årsskiftet in genom Steinerskolans dörrar i en helt ny roll då hon började som modersmålslärare på gymnasiet. Funck har själv gått i Steinerskolan, och hann vara borta i 10 år under vilka hon studerade Nordiska språk och Nordisk litteratur vid Helsingfors Universitet, gick ämneslärarutbildning i Vasa och dessutom Stella Nova seminariet; en steinerpedagogisk utbildning som Mikaelskolan i Ekenäs ordnar i samarbete med Snellmanhögskolan (den enda högskolan i Finland där man kan utbilda sig till steinerlärare).
- Stella Nova -seminariet har mycket betoning på de lägre klasserna. Det ger en bakgrund till det filosofiska tänkandet i Steinerpedagogiken, människosynen, det som man inte märker eller nödvändigtvis känner till som elev. Till exempel är det centralt att identifiera olika trösklar i livet, så som puberteten. Det är viktigt att just då få vara som man är – eleverna behöver det. Den vuxna måste då vara stadig och inte se den fasen som ett problem.
Du har själv gått här som elev, och nu har du barn i lågstadiet och är dessutom lärare. Hur upplever du tillhörigheten till Steinerskolan?
- Det känns hemma och bekant här. Många av lärarkollegerna har också varit mina lärare, säger Funck och tillägger: Jag har alltid tänkt att jag gärna skulle undervisa i en steinerskola, och helst i gymnasiet, även om utbildningen täcker högstadielärarskapet också. Jag tycker om det som steinerskolan erbjuder eleverna utöver de vanliga (obligatoriska) kurserna.
Speciellt uppskattar Funck att det på Steinerskolan ges så mycket tid för skådespel och resor; att projekten värderas lika högt som den övriga undervisningen. Och vad gäller modersmål är det ett ämne som lätt infiltreras i till exempel skådespelen.
Funck konstaterar att den nya läroplanen är så nära steinerpedagogiken att hon inte gör stor skillnad mellan vad som är steinerpedagogiskt och vad som är vanlig pedagogik i sin egen undervisning. Men eftersom gymnasiet till en så stor grad förbereder eleverna för studentskrivningarna finns det inte lika mycket svängrum som till exempel i de lägre stadierna med att använda säregna steinerpedagogiska metoder.
Något Funck i större grad vill utnyttja är olika metoder för en mer varierad undervisning.
- Till mina visioner hör att använda drama i undervisningen, exempelvis så att vi dramatiserar delar av texter vi läser i klassen för att fördjupa läsupplevelsen och förståelsen
Funck förtydligar att användandet av drama som en del av läsförståelsen lätt kunde tolkas som något säreget steinerpedagogiskt men är de facto något som betonas starkt i den traditionella ämneslärarutbildningen.
Det diskuteras mycket om att ungdomar, och speciellt pojkar inte läser (tillräckligt) längre. Hur ser du på den här problematiken?
- Läsandet är enligt mig det allra viktigaste. Det är min största mission att väcka läslusten, och att lära sig läsa undertoner i texter. Men det är klart att medier, videospel, serier och film är starka konkurrenter i dagens läge. Nog vet jag med mig själv också att det är lättare att sätta sig ner framför en film än att ta tag i en bok, det kräver lite mer att komma igång med läsandet.
För att råda bot på den hårda konkurrensen litteraturen har, vill Funck gärna beakta elevernas egna intressen i undervisningen; så att det finns något för alla. Vill de behandla något visst ämne eller någon stil i undervisningen tar hon gärna med elevernas förslag. Den senaste kursen, Att analysera och tolka litteratur, som hon hade med klass 10 kom eleverna bra igång med läsandet:
- Vi läste Salla Simukkas Röd som blod. Det var roligt att hitta en färsk bok av en inhemsk författare. Boken är första delen av en trilogi och handlar om gymnasieelever som blandar in sig i smutsiga pengar. Några av eleverna gillade boken så mycket att de på egen hand fortsatt med trilogins andra delar, berättar Funck.
